Den första gång jag såg dig,
det var en sommardag,
på förmiddan, då solen lyste klar,
och ängens alla blommor
av många hundra slag,
de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig,
och nere invid stranden
där smög en bölja kärleksfull
till snäckan uti sanden.
Den första gång jag såg dig,
det var en sommardag,
den första gång jag tog dig uti handen.

Den första gång jag såg dig,
då glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen,
från skogens gröna bryn,
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då ljöd en sång från himmelen,
så skön som inga flera;
det var den lilla lärkan grå,
så svår att observera.
Den första gång jag såg dig,
då glänste sommarskyn,
så bländande og grann som aldrig mera.

Och därfor när jag ser dig,
om och i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarn vindar
och lärkans friska slag
och vågens brus i alla fulla fall.
Nog tycker jag, ur dunig bädd
sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad,
som älskande behaga,
att sommarsolan skiner på dina anhetsdrag,
som rodna och som stråla och betaga.