O tysta ensamhet
(Olof von Dalin/Trad.)
Swedish folk song


"This melody was made immortal by the Swedish jazz pianist Jan Johansson and the bassist Georg Riedel on their album 'Jazz på Svenska' (Jazz in Swedish). We were strongly inspired by their version." – Sissel

O tysta ensamhet,
var skall jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet,
skall mina dar försvinna.
En börda tung som sten
mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg
som jorden månde bära
att man skall mista bort
sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
som solen övergår
att man skall älska den
man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn,
en dygd som ensamt blänker,
en mun som talar ett
med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
är mer än mycket rar.
Var skall jag finna den
som dessa dygder har?

Emellan dig och mig
där tändes upp en låga
där tändes upp en eld
som är en daglig plåga.
Hur skall jag dämpa den
vet jag alls ingen rå´,
jag sörjer till min död
om jag dig ej kan få.

O silent solitude,
where shall I find pleasure?
Among sorrow like no one knows,
shall mine there disappear.
A burden heavy as stone,
meets me wherever I go.
Among a thousand there hardly exists one,
who really understands love.

It is the heaviest sorrow,
which the earth must bare.
that man shall lose
his whole heart's love.
It is the heaviest sorrow
as the sun passes
that one shall love that
which one will never get.

A pure and noble mind,
a virtue that single-handed glitters,
a mouth that speaks one
with all that the heart intends.
I believe such a friend
is more than very rare.
Where will I find one
who possesses these virtues?

Between you and me
there was lit a flame
there was lit a fire
which is a daily plague.
How will I muffle it
else I know no peace,
I mourn to my death
about you whom I cannot have.